Björn Petruson, Göteborg, har ägnat sitt liv åt näsans sjukdomar. Som professor och överläkare vid Öron-näs-halskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har det varit hans liv att behandla patienter, föreläsa, forska och handleda doktorander.

Björn Petruson har skrivit läroböcker om näsan, utvecklat läkemedel och andra behandlingsmetoder för olika tillstånd i näsan samt skrivit en rad vetenskapliga och medicinhistoriska böcker och artiklar.

Som medicinsk konsult i Pharmacure AB utgör Björn Petruson en garant för kvalitet och vetenskaplig stringens hos företagets nasala produkter och produktinformation.

Han svarar här på några aktuella frågor om näsan, dess funktion och sjukdomar.

Björn Petruson, vilken nytta har vi människor egentligen av näsan? Kan vi inte lika bra andas genom munnen?

– För det första är näsan vårt luktorgan. Utan luktförmåga hade livet blivit avsevärt tristare. Och betydligt farligare!
– Att andas in genom näsan har många fördelar. Jon Lundberg, professor i farmakologi vid Karolinska i Stockholm har påvisat att gasmolekylen kväveoxid som bildas i näsans bihålor har positiva affekter på blodkärlen i lungorna. Kärlen vidgas och syresättningen förbättras. Ju längre man kan andas in genom näsan under Vasaloppet, Stockholm Maraton eller andra krävande idrottsprestationer, desto bättre.

Du nämnde Vasaloppet – det kan vara ganska kyligt vid starten i Sälen. Är näsandning att rekommendera även vid låga temperaturer?

– Absolut. Inandning genom näsan fuktar och värmer upp luften på ett fenomenalt effektivt sätt. På bara 5/100-dels sekund höjs lufttemperaturen från noll till 30 grader på en sträcka av endast 7 centimeter. Om man däremot andas in kall luft genom munnen ökar risken för astma, så kallad köldastma.

Hur är det med den yttre luftfuktigheten vid låga temperaturer?

– Ju lägre temperatur, desto torrare luft. Och ju torrare luft, desto mer besvär av torra slemhinnor i näsan. Problem med uttorkade nässlemhinnor är mycket vanliga i Norrlands inland. Men inte bara utomhuskyla utan även ett inomhusklimat som regleras med luftkonditionering har låg luftfuktighet. Flygresan till Thailand eller USA kan också torka ut nässlemhinnan. Ombord på flygplan är luften mycket torr.
– Allt är dock inte miljöns fel; äldre personer, speciellt kvinnor, får uttorkade slemhinnor som en del av åldrandet.
– Utöver sin värmande och fuktande förmåga har näsan fördelen att rena inandningsluften från partiklar i luften. Alla har vi någon gång arbetat i dammig miljö och sedan snutit oss. Näsduken avslöjar hur mycket luftföroreningar som stannat i näsan. Näsans ”filtereffekt” saknas vid munandning.

Snarkning, övervikt, blodets syresättning och hjärtinfarktrisk – kan du reda ut sammanhangen?

– Snarkning är ett vanligt fenomen hos överviktiga individer. Det beror på att övervikten, ”fettet” inte bara sitter kring livremmen utan också i gommen. När mjuka gommen ökar i omfång och minskar luftpassagen försvåras inandningen och därmed syresättningen av blodet i lungorna. Snarkare, särskilt om de gör andningsuppehåll under sömnen (sömn-apné), ligger i riskzonen för hjärtinfarkt. – Bäst för individen är naturligtvis att lägga om livsstil, minska kroppsvikten och intaget av mat och dryck.

Nästäppa på grund av snedställd nässkiljevägg (septumdeviation), är det ett vanligt tillstånd?

– Ja, det är en avvikelse som är välbekant för varje öron-näs-halsläkare. Tillståndet orsakar olika besvär för patienten, såsom snarkning, ökad tendens till nästäppa vid allergier osv. Orsakerna till snedställning av broskväggen är huvudsakligen två; förlossningsskada och yttre våld senare i livet.
– Som jag skriver i inledningen till min kirurgihandledning Med kniven i näsan är ingrepp i näsan inte lätt att lära sig utföra. Operationsområdet är trångt och djupt, redan för en ensam kirurg och naturligtvis svårare om man är två. Ingreppen sker alltid genom näsborrarna. Resultaten är dock goda; patienterna blir i de allra flesta fall av med sina besvär.

Ett av dina forskningsområden är näsblödningar. Hur vanligt är det?

– Undersökningar visar att fyra procent av Sveriges befolkning blöder näsblod vid ett eller flera tillfällen under ett år. En individ av 25, alltså. Det är ganska mycket.
– Det är riktigt att jag intresserat mig för näsblödning. Min avhandling från 1974 belyste problemet ur en speciell aspekt, nämligen blodets koaguleringsförmåga. Intresset har sedan lett fram till ett nytt sätt, Nozohaem®, att behandla näsblod som nu är på väg att lanseras i Sverige och internationellt.
– Nozohaem® har sitt ursprung i en klinisk prövning som gjordes i Göteborg för ett antal år sedan där placebo visade sig vara bättre än den aktiva substansen. Den kliniska prövningen jämförde en gel innehållande en fibrinolyshämmare med placebo, en 10-procentig lösning av den enklast tänkbara aminosyran, glycin. Vid genomgång av resultaten visade sig glycin ha avsevärt större blodstillande effekt än fibrinolyshämmaren, som naturligtvis aldrig blev ett läkemedel.
– Med mina insikter i hur blodkoagel bildas och bryts ned, insåg jag snart att glycin är en av byggstenarna i kollagen (bindväv), som behövs för att starta blodlevringsprocessen.
¬ Misslyckandet har alltså konverterats till en framgång, för övrigt ett vanligt fenomen i medicinsk forskning.

Avslutningsvis en språkfråga. Näsans ”innertak”, benet som avgränsar näsan mot hjärna, kallas silbenet. Vad är förklaringen?

– Beteckningen silbenet går långt tillbaka i tiden. I forntidens Egypten ansåg man att hjärtat var kroppens centrum och säte för själen. Hjärnan hade som enda uppgift att producera slem för att hålla näsan fuktig.
– Under årtusenden framåt fortlevde uppfattningen att näsans slem bildades av hjärnan som droppade eller silade ner genom öppningar i näsans tak.
– Först på 1600-talet visade den blivande engelske läkaren Richard Lower genom att spruta in bläck i hjärnvätskan på djur att bläcket transporterades bort, dock ej via näsan. Där återfanns inget av det injicerade bläcket.